Sprakforsvaret
   

Recension av "Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring"

Boken är Språkförsvarets andra antologi. Denna gång nagelfar femton skribenter språkval i reklam och marknadsföring. Vill du veta om vi verkligen köper mer om reklambudskapet framförs på engelska? Vill du veta varför Tele2 använder fåret Frank ”som talar bräkig amerikanska” i reklamen i Sverige, Norge och Nederländerna, men inte i de baltiska staterna eller vissa centralasiatiska stater där Tele2 också bedriver verksamhet. Vill du veta vad vi som konsumenter ska tänka när vi ser och hör detta får? Detta och mycket annat besvarar antologins författare. Det är inte bara rättrådiga språkpurister som kommer till tals utan även debattörer som tycker att det tilltagande engelska eller amerikanska inflytandet gärna kan fortsätta. En av de liberala gör en jämförelse med rökning: trots förnuftiga argument fortsätter folk att röka.


Men så värst många argument mot uppblandning av språket har inte synts till eller i alla fall fått särskilt stor plats eller publicitet i samhällsdebatten. Efter återföreningen av Tyskland 1990 blev det en invasion av amerikansk engelska men folkopinionen ställde upp med namninsamlingar och debatter och ordnade pristävlingar till det tyska språkets försvar. Därmed sägs de ha lyckats styra påverkan till en mera måttlig nivå. Men tyskarna är antagligen stolta över sitt språk, ser det som en kulturyttring och inte ett hinder för utveckling. Frågan är dock om det är en önskvärd utveckling att vårt språk översvämmas av mängder av amerikansk-engelska ord och uttryck eller om det är en yttring av dåligt självförtroende. Boken är mycket omväxlande, underhållande och välgjord, fulla av tunga argument, med texter av mera vetenskaplig karaktär med många källor och undersökningar och andra texter som består av mera kåserande och tyckande.


Debatten har bara börjat. I alla fall i vår tid. För den har förts tidigare. Hur ska vi ha det? Varför ser det ut som det gör? ”Face the problem!”. Eller är det inget problem?


Stefan Estby


(Publicerad i FIB-Kulturfront nr 5/2013 – här med recensentens tillstånd)